Barbareskstaterna i Nordafrika
I Medelhavet bedrev de nordafrikanska s.k. barbareskstaterna ett permanent och omfattande kaperi från 1500-talet till början av 1800-talet i syfte att tvinga de europeiska länderna att betala tributer (skatt). De bakomliggande nordafrikanska länderna skaffade sig på så vis ett tvivelaktigt rykte med sitt legaliserade sjöröveri.
Barbareskstaterna var belägna över ett område som idag utgörs av Algeriet, Marocko, Tunisien och Libyen som (förutom Marocko) stod under turkisk överhöghet. I Sverige hade Turkiet (Osmanska riket) en viktig roll i hattarnas utrikespolitik, liksom för Karl XII, som allianspartner mot Ryssland. Skulderna från Bender reglerades för övrigt på ett (för Sverige) fördelaktigt sätt 1738-1741 genom gåvor till de turkiska förhandlarna.
Den nordafrikanska sidan av Medelhavet var allmänt fruktad för sina sjörövare. Sverige var, liksom andra länder, berett att betala för att trygga sin sjöfart. Ett avtal med bejen av Tunis slöts 1736. Avtalet var långsiktigt – ”från denna dagen och in till Werldens ända”. Traktater slöts också med Algeriet och andra Medelhavsstater.
Kaperiet i Medelhavet upphörde först när fransmännen erövrade Algeriet på 1830-talet. (text från https://www.so-rummet.se/fakta-artiklar/pirater-och-sjoroveri#)
Den hårdaste attacken ägde rum 1637. Berberpirater invaderade staden utan att synas. Vakterna sov, så de klättrade över väggarna med hjälp av stegar. Under attacken tog de praktiskt taget alla invånare till fånga. En annan av de viktigaste attackerna mot staden, som är ursprunget till dess skyddshelgonfestligheter, inträffade den 22 oktober 1744. Efter detta piratangrepp påbörjades ett projekt för att befästa staden, och en andra mur som omger förorten och staden. gamla citadellet byggdes. ”Torreó de la Peça” är uppkallad efter ett litet fort som förstördes på 1900-talet och som en gång innehöll en artilleripjäs.
